Min fjärde graviditet var väl egentligen allt annat än planerat men efter att chocken lagt sig så fanns det ingen annat än glädje och förväntan som växte inom mig och min man.

​

Vi visste att graviditeten nog kom till att bli rätt tuff för mig då jag får svår foglossning tidigare och redan har problem med snett bäcken men all smärta är ju värt det, man får ju de finaste man kan tänka sig i världen efter. Foglossningen kom som väntat rätt tidigt dock var den inte alls så illa som jag eller min barnmorska hade räknat med. Jag kräktes i 16 veckor men detta var väl egentligen inte heller en överraskning för mig då jag låg och spydde i 24 veckor när jag väntade mitt tredje barn.

Dagarna gick och så även månaderna, magen växte och lillkillen var en väldigt pigg liten krabat som alltid höll igång där inne.

​

Morgonen den 25/12-2011 vaknade jag som vanligt fast med en stark känsla av oro i kroppen - något kändes annorlunda, men vad visste jag väl inte riktigt än.

Denna dag skulle vi hem och fira min mans bror vilket kändes viktigt så jag gjorde inte så mycket "väsen" över min oro utan tänkte att detta var något som kom att kännas bättre under dagen. Men det kändes inte bättre, runt eftermiddagen sa jag till min man att jag tyckte "pyret" var väldigt lugnt. Kanske borde vi ringt in till förlossningen redan denna dag men det gjorde vi aldrig.

​

Den 26/12-2011 Vaknar jag upp med samma känsla och "pyret" känns inte alls som han brukade göra, oro och panik började smyga sig på. Mannen sa direkt till mig att gå och ringa till förlossningen vilket jag även gjorde och de ville att vi skulle komma in direkt. Vi ringde barnens farmor som kom snabbt så vi kunde åka in. tusentals tankar kom och gick och oron kröp i hela min kropp vad är det som händer?