Vad som hände

Vad som hände Levi är för oss fortfarande ofattbart, det går inte att riktigt slå sitt sinne runt det. Levi var tänkt att komma precis i början av februari, men två veckor innan hände något som ingen skulle kunna förstå - Levi dog i Josefines mage. Levi dog av något som kallas Äkta knut - en knut på navelsträngen som förhindrar blodflödet från moderkakan till barnet, och kan liknas med kvävning då syret tar slut i kroppen. Det sker snabbt, och är oftast inte möjligt att förutse.
Josefine försöker här berätta om vad som hände Levi och hur hon kände det i den stunden.
 

Tiden innan
Min fjärde graviditet var väl egentligen allt annat än planerat men efter att chocken lagt sig så fanns det ingen annat än glädje och förväntan som växte inom mig och min man.
 

​

 

​

Inlagd för första gången

Inne på förlossningen blev vi mottagna av en undersköterska som visade in oss i ett extrarum. Där kopplade hon upp mig till CTG. Jag blev lättad, för hjärtljuden fans där om dock lite snabba.

​
 

​

​Beskedet
Den 16/1-2012 vaknar jag av att mannen väcker mig strax innan nio, han skulle iväg och lämna två av tre barn på dagis, vår äldsta son skulle stanna hemma med oss denna dag för en mysig dag ensam med oss utan några syskon. Det enda vi skulle göra var att åka till barnmorskan klockan ett men detta var något han följt med på innan och tyckte var mysigt att få höra lillebrors hjärta slå.

​
 

​​​

Förlossningen
Väl framme ringde vi på dörren, men denna gång var det inte av glädje – det fanns ingen glädje som väntade där på andra sidan. Det sitter en mamma med sitt nyfödda barn på stolarna utanför, jag tittar och jag kommer än ihåg mina tankar – ”där sitter du med ditt lilla pyre medans jag står här med en smärta som inte går att beskriva med ord, om du bara visste hur skört livet är och vilken enorm tur du har, fy fan för att dom får sitta där och vissa vad dom har fått…”
 

 

​

Namncermonin
Klockan tre var rum nummer 10 på förlossningen fullt. Våra familjer hade kommit för att vara med oss på namn ceremonin som vi skulle ha för vår lille gosse. Barnen var givet vis också på plats. När dem fick se sin lillebror så förstod jag hur viktigt det var för dom att faktiskt få se sin lille bror och dom klara det utan några som helst problem. När Hannes kom in till mig och satte sig och såg på Levis så sa han – Jag trodde inte han skulle vara så fin.

​

​